Skip to main content

Turismens betydelse

Är Sverige ett lyckosamt turistland? Vissa menar att Sverige har halkat på efterkälken och är sämst i Europa. Andra menar att Sverige håller sig väl framme. Ett faktum är att Sverige ligger efter andra EU-länder. Medan turismen i snitt utgör 4,1 procent av BNP i EU, utgör den 2,65 procent av BNP i Sverige. I jämförelse med övriga EU borde således turismen kunna vara ännu större i Sverige. Det går dock åt rätt håll. Mellan 1992 och 2002 ökade turismen i Sverige med 55 procent.

År 2002 omsatte turistnäringen i Sverige 163,5 miljarder kronor. 126 427 personer var sysselsatta inom turismen, vilket innebär att fler arbetar inom turism än i den svenska bilindustrin. Utländska turister drog in 43,6 miljarder kronor till Sverige. Det innebär att den svenska exporten av turism är större än exporten av personbilar. Exporten av turism är mycket större än exporten av livsmedel, trävaror eller möbler.

Antalet anställda inom turismen har ökat med 34 procent mellan 1995 och 2002. Totalt ökade antalet sysselsatta i Sverige med 6 procent under samma period, vilket innebär att turismen skapar fler arbeten än flertalet andra branscher. Det är nästan lika många som arbetar med turism som arbetar inom hälso- och sjukvården. Det är betydligt fler som arbetar med turism än som arbetar inom till exempel utbildningsväsendet eller jordbruk, jakt och skogsbruk. Det är fler som arbetar med turism än det totala antalet anställda inom storföretagen SAAB, Volvo Personvagnar, H&M, Atlas Copco och Scania.

Det finns anledning att fundera över dessa siffror. Turismen är en viktig del av den svenska ekonomin. Det är många som arbetar med turism i jämförelse med andra välkända branscher. Turismen är betydligt viktigare än vad många inser. Ofta möts man av stor förvåning när man berättar att fler arbetar med turism än med att tillverka bilar i vårt land. Med tanke på att turismen växer snabbt, är den en av de viktigaste branscherna för att skapa nya jobb, inte minst på landsbygden.

Statistiken visar att privatturisterna lägger mest pengar, 37 procent av utgifterna, på varuhandel. Därefter kommer utgifter för boende på hotell och camping samt restaurang med tillsammans nästan 30 procent av omsättningen i turistnäringen. Måltiderna på restauranger, kaféer etc. står i sig för 13 procent av turisternas konsumtion. Transportbranschen med tåg, flyg, bussar, hyrbilar etc. omsätter också nära 30 procent av turisternas pengar. Störst är flyget som tar 15 procent av utgifterna. De utländska turisterna lägger ned en än större andel av sina pengar på inköp av varor. Hela 43,8 procent av deras utgifter går till sådana inköp. Utländska turister äter också oftare på restaurang. De lägger ned 28 procent på sådana måltider.

Statistiken visar således att turister bor, äter, handlar och reser. Men upplever de inget? Förvisso inrymmer måltiden stora moment av upplevelser, men i övrigt handlar statistiken om strukturen runt turismen. Det kan väl inte vara att handla, resa, äta och att bo som är huvudorsaken till att turisten ger sig ut på resa? Det är vandringar i skog och fjäll, skidturer, besök vid hembygdsgårdar, solbränna, social gemenskap och andra upplevelser som lockar turisten.

I Sverige kan turisterna uppleva mycket gratis. För att få en än bättre fart på den turistiska ekonomin behöver fler företag utveckla attraktioner man kan ta betalt för.

Men i vårt land är dessa upplevelser ofta gratis. Omvänt kan man säga att de som äger attraktionskraften, det som lockar turister, inte tjänar särskilt mycket på turisterna. Vandringsleden i skogen ger inte skogsägaren några större intäkter. Besöket i kyrkan är gratis och i bästa fall lägger turisten några kronor i en bössa eller köper en broschyr. Besöket på hembygdsgården är ofta gratis, men kanske turisten köper en kopp kaffe, oftast till ett lågt pris. Man kan fortsätta att rada upp dessa exempel. Turistens pengar stannar huvudsakligen på det hotell man bor på, på den restaurang man äter på och hos det företag som sköter transporterna.

Sverige är på många sätt ett jungfruligt turistland, i alla fall om man ser turismen som en näring man tjänar pengar på. Medan många industrinäringar under decennier har legat i en internationell topp, har turismnäringen fört en undanskymd tillvaro med lågförädlad produktion. Och varför ska vi satsa på produktion av lågförädlad turism, när vi är berömda för högförädlade bilar, telefoner, kylskåp m.m.?

I vårt land har vi alldeles för starkt fokuserat på marknadsföring och nästan glömt bort att arbeta med att utveckla attraktionskraften. Det räcker inte med resande, boende och mat. Turisterna kräver insiktsskapande och engagerade upplevelser. Om en destination inte har någon attraktionskraft, finns det inte heller några förutsättningar för turism.

En viktig del av turisterbjudandena i Sverige är baserade på aktiviteter i natur- och kulturmiljöer utomhus. Vandring, cykling, kanoter, skidåkning, snöskotrar, fiske etc. lockar. Men alldeles för mycket av de aktiviteter som finns, och då inte minst de som finns på landsbygden, är som sagt gratis för turisten. Det kostar att hålla kulturminnen, vandringsleder, fiskesjöar etc. i trim, men intäkterna är inga eller i bästa fall ringa. Sverige har starka egenskaper för att locka turister. Glesbygden, stora obebyggda markområden, skog och vatten, midnattssol och vintermörker, jakt, fiske, bär, svamp och ren miljö är exotiska faktorer har en stor attraktionskraft. Men som sagt, det mesta är gratis.

I jämförelse med andra länder, inte minst Finland, Norge och Island, så är Sverige dålig på att paketera turistupplevelserna så att turisterna har något att betala för. Den som vandrar eller cyklar i andra länder har lätt att bo och äta efter lederna. Ofta finns det guidade turer eller möjlighet att få packningen transporterad mellan olika platser. På fiskecampingen kan man hyra fiskespön, äta upplevelserika måltider utomhus etc. Turisterna lägger ned en stor del av sina pengar på turistorten, istället för att köpa det mesta hemma.

I Sverige är det vanligare att turisten åker med egen bil till platsen, har all utrustning med sig, bor i tält eller husvagn och äter mat som man har med. Den som går på en vandring i skogen eller på fjället får förhoppningsvis starka upplevelser, men det mesta är gratis. Det finns ingenstans att äta eller bo utefter leden, och inte heller någon som kan ta hand om packningen.

Många fäbodar besöks av turister, men få tar en entré eller säljer hantverk och livsmedel till priser som ger några intäkter att tala om. Fiskecampingen är ofta gratis och det enda som den turistande fiskaren betalar för är ett billigt fiskekort. Istället för att spendera mycket pengar där turistandet sker, köper många turister det mesta på sina hemorter.

Det är en utmaning att utveckla paketeringen och upplevelseinslagen, så att det går att ta betalt för dem i större utsträckning. Olika typer av turister efterfrågar olika upplevelser. En del vill sköta planerandet och resandet på egen hand, medan andra vill ha allt fixt och färdigt. I Sverige är det ovanligt med resor på landsbygden där man har färdledare eller guider som organiserar vandringen i skogen eller fjällen, kanot- eller cykelturen eller rundresan till fäbodarna. I jämförelse med andra turistländer ligger vi i Sverige långt efter med guidade turistprodukter. Det finns goda möjligheter att utveckla sådana produkter där turisten erbjuds guidning, lokalkännedom och en hög servicenivå, inte minst om man inriktar sig på utländska turister.

Turismen är således en av världens snabbast växande näringsgrenar. Turismen tros öka dramatiskt de kommande decennierna. Prognoser talar om att turismen kommer att tredubblas under den kommande tjugoårsperioden. Det finns två orsaker till denna tillväxt. För det första ökar fritiden för stora grupper, vilket gör att de lägger ner större tid på resande och turism. För det andra ökar affärsresandet när näringslivet internationaliseras. Och till turism hör inte bara privatpersoners resande utan även affärsturismen eller affärsresandet.

Ett prioriterat område för svensk turism är faktiskt affärsresande med fokus på mötesindustrin. I en globaliserad ekonomi ökar affärsresandet kraftigt. Trots Internet och dess möjligheter behöver människor fortfarande träffas för att göra affärer. Affärsturismen kan ge stora intäkter. Medan en utländsk privatturist i snitt spenderar 623 kr per dag, gör affärsturisten av med i snitt 1 044 kronor dagligen. Därför är det viktigt att en region inte bara planerar för de privata turisterna, utan också ser hur man kan utveckla affärsturismen och mötesindustrin.

Ett tredje viktigt område för turismen är evenemang, och nationellt prioriteras utveckling av evenemang med fokus på stora och internationella. Dit hör bland annat festivaler och evenemang inom kultur- och sportområdet. Ett intressant exempel på ett lyckat evenemang är Ölands Skördefest. Den äger rum på hösten och är fylld av måltids- och kulturupplevelser. Skördefesten är nu Ölands största besökstillfälle och slår till och med den tidigare så dominerande midsommarhelgen. Många områden i landet har förutsättningar att utveckla liknande evenemang för att locka turister.

De många stadsfesterna är viktiga evenemang för turismen. Gävle cityfest är en av landets största stadsfester. En del tycker att sådana fester bara skapar fylla och stök, medan andra tycker att det är en av sommarens höjdpunklter.

Massturismen är borta

För turismen medför upplevelseekonomin att massturismen mer och mer ersätts av en turism där upplevelser med kvalitet och genuint innehåll är viktiga. Vi är på väg från massturismens era och turisterna kräver allt mer av genomtänkta och specialanpassade upplevelser. Tiden när de flesta privatturisterna sätter sig i en buss eller på ett flygplan, för att sedan i grupp bli transporterade och ledda är förbi. Nu är det större variation och individualisering man söker. Att se på specialiserade sporter, besöka gamla anrika byggnader och oförstörd vildmark, men även riktigt stora städer, är några exempel på vad framtidens turist kan lockas av. Många vill också söka sig till en förening mellan fritid och arbete, exempelvis genom att ägna sig åt ideellt arbete under en del av sin semester.

För att turisten ska lockas krävs det genomtänkta teman i de upplevelser som erbjuds. Inte bara natur och historia, utan även andra som talar till människornas känslor, exempelvis teater, musik och dans blir allt viktigare. Många kommer att välja sätt att resa där även själva resandet blir en upplevelse. Man kan tänka sig att många turister vill delta aktivt i de upplevelser som erbjuds. Inte bara turism där man själv ger sig ut på äventyr, utan även rollspel av olika typer m.m. kan locka.

Under massturismens era tog de flesta ut sin semester samlat en gång per år. Turistandet koncentrerades i tiden. Numera har långa, sammanhängande semestrar i hög grad ersatts av kortare men fler semestrar. De tidigare så tydliga gränserna mellan arbete och fritid luckras upp. Förutom några veckors semester på sommaren tar många kortare semestrar under övriga delen av året. Kortare semestrar i samband med veckoslut har ökat kraftigt. Ofta tar man några dagars ledigt för att vara privatturist, i samband med att man i arbetet har gjort en affärsresa till ett intressant område.

Utvecklingen med fler semestrar och att den skarpa gränsen mellan arbete och fritid luckras upp, kombinerat med att kraven på innehållet i turistupplevelserna ökar, gör att massturismen där man har ett mer industriellt koncept med massproduktion minskar mycket snabbt. För att locka till sig dagens turister gäller det att skräddarsy upplevelser till var och en, att motsvara olika grupper krav och intressen och att utveckla upplevelseprodukter som uppfyller de många olika drömmar som turisterna vill ha uppfyllda. Förr räckte det med att erbjuda vacker natur. Nu krävs det betydligt mer. Vacker natur har man ju om inte överallt, så nästan i alla fall.

Flertalet turister väljer att resa på egen hand, men även bland dessa finns det en stor efterfrågan på olika turistpaket att välja mellan. Förvisso vill många resa ha med sig sin mat och sköta boendet på egen hand; således inte spendera några större summor på den plats de turistar. Men en stor och snabbt växande grupp vill ha olika paketlösningar, även om de vill sköta mycket på egen hand. Många turister vill resa utan färdledare och guide, men vill köpa färdiga paket där man hyr utrustning, har boendet bokat, där måltiderna är ordnade och där exempelvis resan till starten för vandringen och resan från vandringens slutmål är ordnad.

En stor grupp vill slippa bära med sig tung utrustning på vandringen, och ser gärna att transporten av den är ordnad. I många länder är det vanligt med cykelturism där turisten cyklar runt i ett område, och där en buss kör ut turisterna med cykel på morgonen och hämtar upp dem till hotellet på aftonen. Det finns också behov av detaljerad information om leder, aktiviteter och sevärdheter etc.

En växande grupp turister vill inte köpa färdiga helhetslösningar, utan vill plocka ihop dem själva. Denna grupp vill ha bra webbsidor där man kan välja mellan olika färdiga paket till en helhet som passar dem själva. Försäljningen av turistupplevelser där man bokar och betalar över nätet ökar i dramatisk takt. Därför är det viktigt att ett stort antal aktörer samverkar och presenterar sina aktiviteter på ett gemensamt sätt. Behöver turisten surfa runt på massor med olika hemsidor, ringa många telefonsamtal, få fakturor från många företag etc., förlorar man snabbt i konkurrensen med de orter där företagen lyckas samarbeta.

Det finns en hel del kunskaper om vad turister vill ha, både bland svenska och utländska besökare. För boendet vill många ha en varm atmosfär med vänlig personal, hög servicenivå och professionell personal. Många vill ha mindre anläggningar som är personliga och har en lokal prägel. Våningssängar har många svårt för och de flesta vill ha rum med toalett och dusch. Ger man sig ut på naturupplevelser, är de flesta beredda på ett mer primitivt boende. De flesta prioriterar mycket högt att man kan få en fin måltidsupplevelse där man bor. Bo på Lantgård där man bara får frukost och till middagen hänvisas till en lokal pizzeria, klarar inte konkurrensen särskilt bra.

1

Upplevelser 3

Hur mycket betyder turismen för er bygd? Vad är det som lockar turisterna. Vilka turistattraktioner har ni? Har ni vandringsleder, ridleder, cykelleder, fiskesjöar etc som lockar turister? Är det mycket som är gratis för turisterna, eller har ni attraktioner som turisterna betalar för?

Just turismen utomhus är ett bra exempel att begrunda. Turistdelegationen har publicerat en utmärkt rapport som heter "Outdoor/multiaktiviteter & ekoturism. Sverigeturismens konkurrenskraft - ett Europaperspektiv" (finns att ladda hem från ww.nutek.se). Undersökningen omfattar analys av drygt 250 företag som arrangerar denna typ av turism för kunder i Storbritannien, Tyskland och Holland. Det är inte särskilt positiva resultat för Sverige i denna rapport. Det är får av prestiegeoperatörerna somerbjuder Sverige som ett resmål. Finland, Norge och Island har betydligt fler produkter än vad Sverige har att locka dessa turister med.

Medan de andra länderna har många högförädlade och paketerade produkter att erbjuda, lockar Sverige främst turister som kommer med egen bill eller buss i stora volymer, ofta med relativt låga dygnsutlägg. Det finns dock en stor efterfrågan av produkter med högre förädlingsnivå, men i Sverige är de ovanliga. För att vara med i konkurrensen med våra grannländer behövs en rejäl produktutveckling.

Sommaren 2004 gjorde jag ett antal intervjuer med aktörer inom turism och måltid i Gävleborg. Resultatet av dessa kanske ger er idéer som kan stimulera funderingarna kring attraktionskraften i er närhet. Här har ni några av dem jag intervjuade.

Hudiksvall, Kryssningar

Annika Bergström är turistchef i Hudiksvall, som har ambitiösa planer med turism från havet. Sommaren har varit hyfsad för oss, säger hon. "Det har varit färre besök på turistbyrån än tidigare, men ute på anläggningarna är de nöjda. Folk hittar själva mer och mer. Internetmognaden blir större och större. Den satsning vi arbetar med är att få de stora kryssningsfartygen som går i Östersjön att komma till oss. Istället för att gå från St. Petersburg direkt till Stockholm, vill vi locka hit dem. Vi har gjort en förstudie och ska snart kontakta de stora rederierna, som arbetar med en framförhållning på ett och ett halvt år. Går det bra får vi sätta fart och produktutveckla, kvalitetssäkra, språkutbilda och mycket annat."

Annika tror att det går att locka fartygen till Hälsingland. "Vi har mycket att visa upp, exempelvis Hälsinge linneväveri, gamla gårdar, Dellenbygden, Långvind och Hölvik. Vi tittar på aktiviteter som att besöka skickliga hantverkare, cykla, åka dressin eller segla på flotte i skärgården. Blir det något av denna satsning så är den lokala maten viktig. Men dessa besökare kommer endast att äta lunch eller fika på stan. Middagen har de ombord på båten. Jag vet inte vad som finns i lokal mat, men vår vision är att det behövs mer lokalproducerat än nu. Det finns hyfsade restauranger, men vi ska jobba även med den frågan. Vi är mycket intresserade av att samverka i projekt om turism och mat."

Gränsfors

Yxorna från Gränsfors bruk utanför Bergsjö har blivit något av kult bland yxanvändare världen över, oberoende av om yxan ska användas för att hugga ved, för att avliva djur i samband med jakt, för att tävla i yxkastning etc. Gränsfors har en specialyxa för varje användningsbehov. Företaget har också blivit ett av de verkligt goda exemplen på vad design och goda berättelser betyder för att en produkt ska lyckas på dagens marknad. Företaget har också blivit omtalat för att satsa på specialdesign för yxor av olika typ och med att bifoga en liten skrift med goda berättelser om yxor.

Jonny Mohlen berättar att "turism är mycket viktigt. Turisterna kan se vår tillverkning, titta på museet, prova yxorna och en del annat. Vi har 5000 besökare per år och det är mycket i den här trakten. Viss försäljning förekommer men för oss är det mest PR och ett sätt att stärka varumärket. Våra besökare blir ambassadörer för våra produkter. De kan kasta yxa, klyva ved och känna på hela vårt sortiment. Vårt museum är ett ansvarstagande för kulturarvet, för yxarvet.

I museet finns ett fik. Det består av en gammal skänk med några läskedrycksflaskor, en termos med kaffe och några skorpor. På en enkel handskriven skylt står att man får ta själv och lägga en tia i en skål. Jonny säger att "servering är inte vår grej. Men jag försöker få någon annan som vill komma hit och utveckla en ordentlig servering. Vi har ju också många kurser där en sådan skulle behövas. Men jag har inte hittat någon."

Fiket i Gränsfors var enkelt, men ambitonen på en servering av klass finns med i planerna.

I anslutning till bruket finns Gränsfors Blomkrukor, som drar en hel del turister. Jonny säger att "vi försöker göra ett upplevelsecentrum här med olika entreprenörer. Och vi vill gärna ha åtminstone ett sommarcafé. Gränsfors skulle kunna bli en mycket starkare attraktion. Men det är svårt att utveckla detta. Folk här uppe är inte så engagerade i att utveckla turismen. En viktig attraktion är vår Yxans dag med jippon, smideskurser, timringskurser och annat. Det kommer folk från hela världen. I år är det exempelvis 15 tyskar här. Det går att utveckla."

Stenegården

Stenegården i Järvsö är ett stort besöksmål, med flera butiker för kläder, hantverk samt butik med lokala livsmedel, bageri, antikvariat, trädgård, servering samt teater. Jag har talat med några av butiksinnehavarna, och de har uttryckt ett bekymmer över utvecklingen med turismen. Flera konstaterar att det denna säsong har kommit betydligt fler turister som betraktar butikerna mer som museum. De går in och tittar på sakerna, gärna länge, men köper väldigt lite.

Restaurangen har bytt driftsansvariga flera gånger. Tidigare var det mycket enkel mat som serverades. Under några år drev kommunen restaurangen med en välmeriterad kock som ansvarig. Då höjdes kvalitén på maten samtidigt som det kom vita dukar och elegant dukning på borden. Den verksamheten avslutades med en storförlust. En av orsakerna till det hela verkar vara svårigheten att anpassa restaurangen till de olika kundgrupper som finns. Här äter många som arbetar i närheten, och de förväntar sig rikligt med mat till ett lågt pris. En andra grupp är bussresor, ofta med pensionärer, som också vill äta mycket till lågt pris. En tredje grupp är turister, bland annat sådana som besöker Träteatern. De kommer ofta långväga ifrån och förväntar sig en måltid av hög kvalitet, och är beredd att betala. Inriktningen med hög kvalitet och höga priser, slog inte an på de grupper som vill äta mycket och billigt.

För närvarande är inriktningen mer åt att servera mycket mat till lågt pris, än att ha en mer exklusiv måltid. Innanför entrén till restaurangen finns Stenegårds Café. Där serverar man skinksmörgås, ostsmörgås, mackor med ägg och ansjovis, salami och ost, leverpastej samt räksmörgås. Det finns också chokladkaka med grädde samt paj med vaniljsås. Caféet har en mycket begränsad lokal prägel. I restaurangen serveras en stor klassisk svensk buffé med sjömansbiff, lax i olika former, inlagd sill, skinkor, ostar och korvar etc. Förutom tunnbröd från bageriet vid Stenegården är det inget på buffén som anges ha en lokal prägel. I samband med Träteaterns föreställningar erbjuder restaurangen en teatermåltid. Det finns teaterfika, men där lyfts inga lokala produkter fram. Det finns också en teatertallrik och den består av tunnbrödsrulle med sikaforsröra/skagenröra, vilket inte heller kan sägas vara en lokalt präglad produkt.

En intressant butik är Stene gårdsbutik som säljer lokalproducerad mat. Den drivs av Monica Björklund, som också har företaget Jarsemål, som producerar mat för butiken men också arbetar mycket med catering. I Monicas butik finns många lokala livsmedelsprodukter. En del producerar hon själv; som smaksatt olivolja, inläggningar, sylter, marmelader, skorpor och biscotti. Men det mesta av produkterna kommer inte från Hälsingland eller länet i övrigt. En disk med charkdelikatesser antyder lite ironiskt bristen på lokala produkter. Där står nämligen "delikatesser från Järvsö norra = Tornedalen". Där finns torkat och rökt renkött samt renkorv. Ostdisken är riklig och domineras av fina produkter från Jämtland. En hel del produkter kommer från Mälardalen. Det lokala inslaget är mycket begränsat. Det finns inslag av livsmedel även i andra butiker, då främst godis, men även där är det lokala inslaget knappt märkbart.

Monica Björklund berättar att hon började med catering 1999. "Samtidigt var jag med och drog igång arbetet för att utveckla Regional Matkultur Hälsingland. Det blev tyvärr en kortvarig satsning. Vi var 12-13 företag som nappade direkt och tanken var att vi skulle marknadsföra varandra. Det var lätt att få företag, men uppbackningen fallerade. Hälsingetur var med ett tag, men när drog de sig ur rann projektet ut i sanden."

Till att börja med var Monica engagerad i en butik i Ljusdal. "Vi skulle ha en gemensam butik med lokala produkter. LRF skulle engagera sig och producenterna skulle arbeta gemensamt, men det blev inte så mycket av det hela. Nu har jag min egen butik här sedan fyra år tillbaka. Jag säljer rätt bra. Jag har många återkommande kunder, både bland lokalt boende och turister. Flera andra butiker på Stenegården har stagnerat med sin försäljning, kanske delvis beroende på att de säljer dyra produkter. Här köper de flesta något. Den lokala maten är ju inte så dyr."

Monica berättar att hennes första tanke var att vara ha hälsingeproducerat. "Men den tanken föll. Här finns alldeles för få producenter. Jag har lokal honung och senap som säljer mycket bra. Mina marmelader och skorpor säljer också bra. Nu har jag många produkter från Jämtland, särskilt fantastiska ostar. Jag har också mycket från Lappland och från Tornedalen. Jag har också mycket från Mälardalen. Det viktiga för mig är att jag vet vem som har gjort produkterna, och att de håller hög kvalitet."

Monica är bekymrad över utvecklingen. "Det kunde göras mycket mer i vårt län, men det krävs ett hästjobb för att utveckla det. Jag ser ingen utveckling mot att det blir fler producenter i vår region. Istället ser jag tecken på att en del är på väg att tröttna. Vi behöver en person som håller ihop det hela. Se bara vad Bodil Cornell i Jämtland har betytt. Se vad deras rullande produktionskök har medfört. Många som funderar på att satsa har fått låna köket och prova innan de kör igång själva. Vi skulle behöva det, och kanske vi också kan hyra från Jämtland. Det är inte så långt."

Monica konstaterar att arbetslösheten är stor i länet. "Det borde finnas potential att satsa på lokala livsmedel och kombinera det med turism. Men vi behöver någon som håller i det hela och samordnar alla olika projekt. En butik som min kan ju vara bra för en del nystartade. De får ut sina produkter, samtidigt som de får konstruktiva åsikter om hur de kan utvecklas. Det ju nu flera sådana butiker i länet. Vi får se hur många det finns utrymme för. Andra producenter kanske senare kan satsa på egna gårdsbutiker. Men man ska nog tänka sig för lite. Det finns en del gårdsbutiker som sällan har öppen, vilket irriterar turister som letar sig dit. Det har länge pratats om ett livsmedelscentrum på Nytorp. Det är dags att man kommer till skott med något sådant. Hushållningssällskapet har många bra tankar och skulle väl kunna samordna det hela, samarbeta med Eldrimner och skapa ett resurscentrum för länet. Det är viktigt att vi samarbetar mer och träffas. Producenterna kan inte alltid stå och röra i grytan, utan vi måste också träffa varandra och lära oss av varandra."

Monica arbetar också alltmer med catering. "Det är en intressant och växande verksamhet, där jag verkligen anstränger mig för att ha en lokal profil med måltiderna. Det händer mycket spännande här i Järvsö. Jag samarbetar med flera Hälsingegårdar och det är roligt. Mycket intressant är också utbyggnaden av verksamheten i anslutning till Järvzoo. Där kan det utvecklas spännande måltider. För mig är Järvsö det viktigaste. Det är där som jag finns. I andra hand är det Hälsingland som är varumärket jag känner för."

Växbo Kvarn

Växbo Kvarn är ett av landskapets största besöksmål, I år slår man rekord och det ser ut att bli 70 000 besökare till anläggningen. I Växbo finns landets bäst bevarade miljöer från linberedningens glansdagar, och området är skyddat med minnesmärkning. En av upplevelserna i Växbo är en fabriksbutik där man kan följa linet från råvara till linne och färdiga produkter. I butiken finns ett stort sortiment att handla av.

En bit från fabriken ligger Trolldalen med fina miljöer från linindustrin, där man kan se hur den hantverksmässiga produktionen gick till. I Växbo Kvarn vid kvarndammen finns en restaurang. Här finns också ett bageri och en kaffestuga, en smedja med full verksamhet, mjöltillverkning i den vattendrivna 1800-tals kvarnen, butik med hantverk samt ett mälterimuseum med konstutställning. Nytt för i år är en lekplats med vattenlekar och liten badstrand.

Rolf Åkerlund är den som driver Växbo Lin och har skapat Växbo Kvarn med de olika upplevelserna. Han konstaterar att det är viktigt att hela tiden ha nya idéer, att hela tiden utveckla verksamheten. "Det går inte att stagnera. I år invigde vi en lekplats vid vattnet, med vattenlekar och ett litet bad. Det gav en stor effekt. Plötsligt fick vi många fler barnfamiljer. Medan barnen leker så fikar eller äter föräldrarna. Det gav mycket och är ett bra exempel på att utveckla kompletterande verksamheter."

Rolf säger att det går att utveckla turismen mycket i kommunen och i länet i övrigt. "Till att börja med så var kommunen en viktig samarbetspartner, men det kommunala engagemanget och medvetenheten har brustit en hel del under resans lopp. Under lång tid har man inte insett turismens betydelse, och just nu är turistinformationen skral. Vi hade kunna åstadkomma så mycket mer ihop. Det har inte medvetenhet om vad det går att göra för att utveckla turismen tillsammans med en aktör. Vi hade kunnat flytta fram positionerna betydligt mer med större samverkan."

Rolf konstaterar att kulturen är oerhört viktig för turismen. "Dagens turister kräver mer upplevelser, och då genuina, äkta och högklassiga upplevelser. Men kommunen satsar dåligt på kulturen. Turisterna vill också ha goda och genuina berättelser och vi har berättelsen. Det är så oerhört viktigt med berättelsen och fler måste tänka på att utveckla den och gestalta den. Hos oss är stjärnan gamla Edla som är över 80 år. Hon guidar och kan berätta. Hon var ju med när linet gjordes och det bidrar starkt till den upplevelse som turisterna får. Här engageras besökarna och får ett minne, en förståelse för hur det var. Denna guidning är egentligen en museal verksamhet utan lönsamhet, som samhällsmedel kunde bidra till. Det borde gå att få stöd för den typ av levande museum som vi är."

Rolf är mer positiv till länsstyrelsens engagemang för turismen. "De vet vad vi betyder för turismen. Personalen där har varit vakna och trevliga att samarbeta med, även om det ofta är en svår balansgång vad gäller kulturvård och turism. Det är ett problem att driva och förvalta en k-märkt anläggning som vår. Det är oerhört tuffa restriktioner för vad vi får göra. Vi vill expandera restaurangen men vi får inte förändra den byggnad den ligger i. Det var med ett nödrop som jag fick tillstånd att bygga lekplatsen, trots att den inte ligger i direkt anslutning till byggnaderna. Då blev jag skärrad."

Rolf är mycket positiv till samverkan på olika sätt. "Hushållningssällskapet har jag ej haft med att göra, men deras verksamhet är intressant. Vi har deltagit i ett EU-projekt. Vi har också en del informell samverkan med anläggningar i närheten, men det skulle kunna vara mycket mer. Kommunens turistorganisation skulle kunna arbeta mycket mer för en lokal samverkan."

Rolf arrenderar ut de olika verksamheterna till flera entreprenörer. "Jag har flera arrendatorer och jag kan inte styra så hårt. För att det ska fungera för en arrendator måste de ha stor frihet. Men jag försöker påverka dem och den som driver verksamheten måste ha en känsla för kulturarvet här och för den lokala berättelsen runt Trolldalen. Det är viktigt med en lokal prägel, en hög kvalitet och en levande själ. Helst ska alla arbeta med lokala råvaror så långt det går. Tyvärr finns det inte så mycket men det vore en stor fördel med betydligt fler produkter. Att verksamheten är miljöanpassad är också viktigt."

Rolf konstaterar att måltiden är central för verksamheten i Växbo. "Dukar, servetter, kökshanddukar etc. är mycket viktiga produkter för oss, och de hör ju verkligen samman med måltiden. Det är utomordentligt viktigt för oss att ha en lokal prägel på produkterna, där den rika linnehistorien och våra kulturtraditioner får liv. En intressant nysatsning vi gör är design med inspiration från Hälsinglands museums samling av 1700-tals föremål."

Rolf säger att det är viktigt med utveckling. "Jag vill satsa mer på måltiden. Mina hyresgäster kan arbeta aktivare med måltiden. Jag vill påverka dem, men just nu kan jag inte göra mer än vad jag gör. Men jag hoppas det ska ta mer fart. Ett problem är dock att vi inte får bygga ut restaurangen eftersom lokalen är k-märkt. Vi har svårt att hitta en bra lösning där."

Under vårt resonemang kommer vi in på Linveckan som drar mycket folk. Där sker en mängd aktiviteter i bygden med linet som tema, allt från kurser och demonstration av hantverk till modevisning. Jag väcker förslaget att man under denna vecka skulle göra en speciell måltid runt linet, en måltidsteater med linet och lokal mat som tema. Rolf säger att "det är en ny idé som ingen har väckt. Jag tycker att det är en mycket bra idé som jag gärna är med och utvecklar."

Rolf säger att Växbo är ett växande varumärke. "Jag är väldigt mycket Växbo-bo, även om jag är utflyttad. Jag är uppväxt här och jag är en utflyttad bybo som alltid återvänder. Men det handlar också väldigt mycket om Hälsingland för mig, men jag skulle också vilja utveckla mera kopplingar till Norrland. Jag har en vidare syn och tror att Hälsingand vinner på att mer ses som en del av Norrland. Vi kan ha Hälsingland som bas och varumärke, men koppla det till Norrlandsturismen. Vi skulle exempelvis kunna göra mer affärer tillsammans med Höga kusten, Blå vägen och annat. De som reser norrut kan göra nedslag hos oss istället för att susa förbi på E4. Jag har många tankar, men har inte lyckats något vidare att göra något åt det. Begreppet Gävleborg betyder inget för turismen däremot."

Rolf anser att kulturen är det som Hälsingland är stark på. "Det finns många kulturesor som åker norrut och vill ha nedslagsplatser där de kan få sina intressen stimulerade. Det finns nya målgrupper vi kan söka upp. En dröm är att vi om några år kan paketera Hälsingland med kultur och natur som varumärke. Vi har så mycket att utgå från. Ta Hälsingehambon som är ett extremt bra varumärke. Vi har så mycket kulturutövning i Hälsingland med folkmusik, bygdeteater av hög kvalitet, konsthantverk och konstutövare. Vi har de väldiga Hälsingegårdarna. Vi har linet. Vi har en fantastisk natur. Men det är så oinsålt och oexploaterat det vi har."

Rolf suckar över Hälsingehambon. "Den tynar sakta bort därför att man inte utvecklar det hela Hambon är ett tecken i skyn nu. Det krävs kraftfulla åtgärder med ett nytänkande. Med hälsinghambon som ryggrad kan man lägga till alla kulturyttringar, där den lokala maten givetvis är viktigt. Sen paketerar man det och säljer målmedvetet. Det är ett utomordentligt intressant projekt. Man kan utveckla nya varianter i dansen. Kanske ungdomens dans kan vara något att utveckla. Man kan se Hälsingehambon som ryggrad i ett stort projekt. Men det finns så många som vill ha det provinsiellt, som inte vill förändra. Men man ska inte nedslås av det. Låt oss köra ett projekt med dom som vill vara med, och strunta i dem som strävar bakåt. Låt oss genomföra en stor idé, en vision. Samla först oss få entusiaster och sen följer andra efter. Det är jag säker på."

Rolf slår fast att han vill se mer av konst och kultur i Växbo kvarn. "Jag vill också söka samarbete med andra bra entreprenörer. Sommarturism i samverkan med Axmar brygga är mycket intressant. Järvzoo och vildmarkscentret i Järvsö är en fin satsning med en klar affärsidé som bara utvecklas. Vi kan hitta projekt ihop med marknadsföring annat. Här har du exempel på kommersiellt utvecklingsbara projekt, där givetvis den lokala måltiden hela tiden finns med."

Rolf tycker att alla fina trädgårdar i regionen också är en kraft att utveckla. "Det finns så mycket samordning att göra. Ta Träslottet som ett exempel. Irja har det tufft och orkar inte länge till. Trädgården där är viktig, men måste utvecklas. Det måste gå att sälja saker om det ska gå ihop. Trädgården måste vara kombinerad med en handelsträdgård för att det ska gå. Tänk om Mobackes kunde gå in där och utveckla. Sen skulle det behövas ett Byggnadsvårdscentrum för Hälsingegårdarna. Det vore ju perfekt att ha på Träslottet. Och givetvis skulle måltiden med lokala produkter kunna göras mer omfattande där."

Rolf avslutar med att säga att "det är ingen lätt match med turism i Norrland. En viktig faktor för mig är att jag försörjer mig på annan verksamhet, och tar med mig pengar till Hälsingland, utan tanke att få tillbaka dem. Jag är en entusiast, men det skulle inte behöva vara så. Vi kan utveckla och få lönsamhet. Turismen kan få vår landsbygd att inte bara överleva utan utvecklas. Jag vill expandera, jag vill arbeta mycket mer med måltiden, med lokala produkter, med en lokal gestaltning. Jag vill ha entreprenörer med drivkraft omkring mig. Jag engagerar mig gärna i projekt som vill utveckla dessa frågor."

Restaurang Växbo Kvarn drivs av Bengt Ottergren. Restaurangen finns på två våningsplan i genuin allmogemiljö i den gamla mjölnarebostaden. Man har en uteservering invid kvarndammen. Enligt reklamen serverar man vällagad god mat till bra priser.

Bengt berättar att han har drivit restaurangen i nio år. "Det har bara gått framåt hela tiden, även om vädret kan spöka till det ibland. Det går bra som sagt och jag är inte med i några projekt eller samverkar i nätverk. Jag har inte haft med Hushållningssällskapet att göra. Jag klarar mig själv. Undantaget är givetvis den samverkan vi har här i Växbo."

Målsättningen med maten är att lyfta fram traditioner. "Jag försöker ha gamla genuina maträtter som skiljer sig från grillkiosken och pizzan. Jag gillar gammal ren hederlig husmanskost, som rotmos med fläsklägg och tjälknöl. Det är trevligt med en Hälsingeprofil, men att hitta på saker som går hem är inte lätt. Men lokala råvaror har jag. Jag kan det här. Jag har mina egna vägar. En privatperson ordnar lax. Kött finns det ett rätt bra utbud på. Men jag har fått luska fram och är lite hemlighetsfull. Jag vet var jag ska handla. Men jag berättar inte om att jag har lokala råvaror, utan det går hem ändå. Jag har rätter som inte finns någon annan stans."

För Bengt är Trolldalen det viktiga. "Hälsingland är också bra, men det är Trolldalen som dominerar. Ska jag fortsätta och utveckla så vill jag bygga ut, men det verkar vara hopplöst med en k-märkt lokal. Vi behöver större lokaler inomhus och en större P-plats. Men det är svårt när kulturvården stoppar. Det går att bygga nytt en bit bort, men då blir det svårt med ekonomin. Men vi skulle behöva utveckla en längre säsong. Jag har julbord och har försökt med konferenser, men då är lokalerna för små. Det är också stor konkurrens. Nya idéer för att förlänga säsongen skulle behövas."

Menyn är intressant att studera. På menyn finns bland annat tunnbrödsrullar med tre alternativa fyllningar; räkor och dillmajonäs, rökt skinka, crème fraiche och pepparrot respektive ost alternativt fetaost eller sallad. Tunnbrödet är antagligen lokalt, men något försök att presentera fyllningar med lokal prägel har inte gjorts. Det vegetariska alternativet är grönsakspytt med potatis, morötter, palsternacka, majs gröna bönor och linser, vilket heller inte är en rätt med särskilt stor lokal prägel. De två förrätter man har är räkcocktail och laxtoast med räkor, vilket inte är lokalt anknutna rätter.

De två varmrätterna med fisk kan ha en viss lokal prägel, med tanke på att de är färskt bräck laxfilé Favorit samt pepparrökt lax med hjortronmajonäs. Rimmad benfri fläsklägg med hemlagad rotmos tillhör ju den klassiska husmanskosten. Fläskfilé med portvinsstuvade champinjoner, plankstek på oxfilé och femöring med lök och stekt rätt är ju svenska restaurangklassiker, men knappas något med en lokal prägel. Det gäller även dagens rätt den dag jag gjorde besöket; det var korv Stroganoff.

Trolldalens Bageri & Kaffestuga drivs av Kent Törnberg sedan två år tillbaka. Han säger att hans verksamhet är "säsongsbetonad och perioden juni till augusti bygger bara på turism. Det är andra året för mig. Först var vi tre som samarbetade men nu är jag ensam för första året. Vi är den fjärde arrendatorn i ordningen sedan starten. Jag har ett fint samarbete med Rolf Åkerlund som äger hela anläggningen. Jag har inte samarbetat med länsstyrelsen eller kommunen, och inte heller med Hushållningssällskapet. Men jag engagerar mig gärna i bra projekt och nätverk. Jag vill utveckla."

Kent funderar att baka året om och inte bara under turistsäsong. "Jag satsar på mjukt bröd av surdeg och hårt tunnbröd. Jag vill komma ut i butikerna med tunnbrödet. Butikerna är väldigt intresserade och jag har svårt att få fram tillräckligt mycket. Jag kan sälja i Söderhamn, Bollnäs och Edsbyn, men inte mer. Jag har funderat på att bygga ut, men det blir för dyrt. Egentligen skulle många fler kunna baka bröd i Hälsingland. Efterfrågan är som sagt stor. I en tidigare verksamhet sålde jag en del även till restauranger, bland annat till Nils Emil i Stockholm. Det är en intressant marknad. Jag märker också att det går att ta betalt nu. Jag bakar över öppen eld, och när jag berättar det så är till och med ICA i Edsbyn beredda att betala det tredubbla priset mot vanligt tunnbröd."

Kent har på senare tid satsat mer på mjukt bröd. "Jag lärde mig mycket på en kurs som bagaren hos Ulriksdals trädgårdar i Stockholm hade. Surdeg är verkligen utvecklingsbart. En storsäljare är Gottlandsbröd som jag lärde mig baka på kursen. Men jag ska förändra det lite och döpa om det till ett lokalt namn. Jag bakar också nässelbröd på surdeg och plockar nässlorna utanför boden. Men jag vill utveckla brödet mer. Huså bröd med sina kex av hårdbröd kan vara en förebild."

Förutom bageri har Kent också en kaffeservering. "Jag har fikabröd och smörgåsar. Populärt är mjukt tunnbröd och skagenröra, men det har ju ingen lokal prägel vilket jag gärna skulle ha. Jag har provat med lokal getost men jag vågar inte sälja de opastöriserade ostarna, även om de är bäst. Jag skulle vilja ha mer lokalt, inte minst mjöl. Jag köpte förr från en kvarn i Kilafors, men han kan inte leverera och jag hinner inte åka dit och hämta. Det är synd att inte vår egen kvarn är igång. Det vore ju perfekt. Jag skulle också vilja ha lokala skinkor och korvar med kvalitet, men var finns det? Har jag bra varor och berättar om dem, så kan jag också ta betalt. Det har jag lärt mig. Vi har till exempel egen sallad som vi plockar, och när jag berättar om det ställer kunderna upp."

Kent berättar att det är oerhört hektiskt under turistsäsongen. "Det kommer bara fler och fler turister. I år har vi också haft en hel del utländska turister, bland annat i samband med den stora idrottstävlingen i Bollnäs. En hel del asiater kom då hit och blev mycket tagna av vad vi hade att visa. Annars har vi mycket tyskar och holländare."

För Kent är Hälsingland det starka begreppet. "Jag försöker odla Hälsingland med linkulturen och tunnbrödet, för att inte tala om Hälsingegårdarna. Jag kan hela historien och berättar om den för mina kunder. Vi har fullt upp under sommaren men vill förlänga säsongen. Nu slår vi igen den 31 juli. Vi vill dra ut säsongen till strax före jul. Vi diskuterar om att utveckla det på olika sätt, och medverkar gärna i projekt som kan ge oss nya idéer."

Järvzoo

Järvzoo är en året runt öppen djurpark, som har omfattande utvecklingsplaner. Man har inlett byggandet av ett centrum för de fem stora rovdjuren, där människan är det femte rovdjuret. Serveringen på djurparken är än så länge tämligen begränsad. Olle Larsson säger att "vi har en kiosk med servering i parken där vi har lokalt tillverkade smörgåsar samt korv och piroger. Vi har också en hel del beställningsverksamhet med måltider såväl inomhus som ute. Då använder vi ett cateringföretag som vi samarbetar med; Jarsemål. I rovdjurscentret bygger vi en något större servering som ska hålla en något högre klass. Folk kommer att stanna på centret en längre tid, och på sikt har vi planer på att utveckla maten. Det är viktigt för oss att utveckla mer upplevelser så att vi drar fler besökare, men också besökare som stannar längre."

Olle Larsson säger att "det onekligen låter intressant med en större satsning på lokal mat. Vi har en hel del lokala produkter redan nu, men vill gärna ha betydligt mer. Vi har produkter från Hälsinge lantkök, kyckling från kommunen och grönsaker från lokala odlare .Det behövs dock fler förädlade produkter som folk är beredd att betala för och som passar in i vårt koncept. Lokala maträtter skulle också passa bra. Vi tänker redan nu en del på hur vi serverar. Ofta serverar vi maten på trätallrikar i en rustik miljö. Sånt vill vi utveckla mer. Skapar vi en unicitet i våra måltider lockar det mer folk, så det är en viktig fråga för oss."

För Järvzoo är Järvsö och Hälsingland de kända begreppen. Olle säger dock ett "det är mindre känt var Järvsö och Hälsingland finns. Dessa varumärken är inte så kända som många tror. Ett stort problem är att Hälsingland håller på att avskaffa sin profil. Man har ju lagt ned den gemensamma turistorganisation och visioner verkar det inte finnas så mycket av. Ljusdal har skaffat sig en profil med begreppet Sveriges närmaste Norrland. Norrland är ett starkt varumärke, och kan vi inte enas i Hälsingland, då måste vi göra något för att skilja ut oss och då kan Norrland vara ett alternativ. Järvsö i Ljusdals kommun är det turistiska centrat i Hälsingland. Det är bara här vi har turism året om på allvar."

Olle säger att det är viktigt att diskutera vilka varumärken som ska lyftas fram. "Ljusnandalen är också ett begrepp som skulle kunna utvecklas. Tidernas väg vet folk inte vad det betyder, och frågan är hur starkt det varumärket kan bli. Vi var tidigare några som började med begreppet Fjällvägen, och det är den samlingen som nu blivit föreningen Tidernas väg. Men vi måste anpassa oss till de begrepp kunderna känner till, och utarmas marknadsföringen av Hälsingland så är det allvarligt. Vi vill gärna vara med i projekt som utvecklar turism och måltid. Det vore bra med en samverkan mellan de seriösa entreprenörerna i länet. Vi behöver ha mer kontakt med varandra och det vore bra med ett projekt som tar tag i den frågan."

Jädraås

Per Saletti har arbetat länge i branschen, drivit krog och catering i bl.a. Uppsala och i Åre. Sedan drygt två år tillbaka bor han i Jädraås utanför Ockelbo i Gästrikland. Huvudverksamheten är skoter- och hundspannturer, som varar upp till tre dagar. Han driver också vandrarhemmet Beatrice. Familjen flyttade till Jädraås för att komma till en lugnare miljö och för utveckla sitt intresse för hundspann.

Per berättar att han har många idéer på att utveckla verksamheten. "Jag tänker satsa på aktiviteter kring vandringsturism. Gästrikeleden går förbi och det finns mycket att göra, och då tänker jag inte bara på mat och boende. Vi vill exempelvis samarbeta med folk som kan ta ut vandrare och andra turister på bär- och svampplockning. Vi vill också ha hit folk som kan ordna aktiviteter med guldvaskning, mineralletning etc. Det finns guld och fina mineraler här."

Det är en hel del turister under sommaren i Jädraås, men vintern är den mest intensiva perioden. Per säger att "vi får många gäster som åker skidor i Kungsberget, men många deltar också i våra aktiviteter med hundspann eller åker snöskoter. Längdskidåkning är också viktigt. Verksamheten med hundarna behöver utvecklas. Vi vill ha hit fler som arbetar med hundar för att få upp volymen. Då är det också intressant att utveckla måltider ute i naturen."

Per anser att kontakten med myndigheter är svår och tung. "Länsstyrelsen är lite mer positiv men kommunen är besvärlig. Man bemöts som en som ställer till problem och måste kontrolleras, istället för att få stöd för att utveckla verksamheten och skapa mer jobb. Jag har en förebild i en kommun i Dalarna som har varit mycket effektiv på att utveckla system som stöttar entreprenörer. Vi behöver enkla system för de små entreprenörerna, men också ha koll på de oseriösa satsningarna. Det är också svårt att komma in som ny i byn. Man möter mycket motstånd. Jantelagen är tung och det är svårt att samordna. Regionen är inte känd för att vara rik på entreprenörer, utan här är man dåliga på att göra affärer."

År 2004 drev familjen Saletti restaurang i byn. "Hyran var för hög så det gick inte. Dock blev den populär. Vi arbetade mycket med museijärnvägen här, även med måltider ombord på tågen. Nu är krogen i byn trist. De som arbetar med måltider här har svårt att förstå att turisterna ofta inte vill ha det som de lokala kunderna vill ha. De måste arbeta med två alternativ."

Per tycker att lokal mat är viktigt, "men det finns så lite i Gästrikland. Det blir mest rökta norrländska produkter jag arbetar med, särskilt vid måltider ute i naturen. Här finns inte ens lokalt tunnbröd som i Hälsingland. Det går inte att få tag på bra kött från lösgående djur. Fisk är nästan det enda som finns. Älg går inte att få tag på. Men mycket kan utvecklas."

Per ser många möjligheter till samarbete i regionen. "Jag tror på ett samarbete kring matturism tillsammans med Wiij trädgårdar. Vi arbetar bland annat med gemensam bokning. Järnvägen är också en viktigt partner för övernattning och mat. Måltiderna på tågen kan utvecklas mycket. Jag försöker samarbeta med Gåsholma söder om Axmar. Jag vill ta dit våra gäster för att de ska få se kusten och för att få fiska i havet och vara med i rökeriet. Jag vill också ta ut dem med hundspann på havsisen på vintern. Tänk att både få ha måltider i skogen och på havet mitt i vintern. Tillsammans med Vildmarksgalleriet vill jag lägga ut åtel för rovdjuren långt ute i skogen, och bygga kojor där turister kan spana på varg och björn. Jag vill utveckla ett nätverk."

Per tycker också att hästturismen behöver utvecklas. "Däremot är det för lite mark för att ha jaktturism, men man kan samverka med exempelvis Svärdsjö där de har mycket mark och vilt. Jag samarbetar också med en entreprenör i Svartnäs som har fyrhjulingar. Jag har också försökt få fart på fisketurismen, men intresse saknas. 800 turister per år besöker en fiskesjö i närheten. De köper bara ett billigt fiskekort och bor gratis på naturcamping. De köper ingen utrustning, ingen mat, inget boende här. Och fiskekortsföreningen är så nöjd med det som är. Jag bjuder in och tar initiativ, men ingen hjälper mig, ingen säljer mig. Jag är utifrån. Jag har idéer, andra kan haka på, men ingen lockar med mig. Men nu kommer lokala konkurrenter som lär av mig. Jag får väl bjuda på det."

Jag är också med i en lokal turistgrupp. Vi ses regelbundet och kan nog göra en hel del. Per diskuterar också om samverkan med Sheraton i Stockholm. "Folk vill ut på äventyr och skickas nu ofta till Kiruna, Men hit kan dom åka över dagen och få en upplevelse, och sen vara tillbaka på kvällen i Stockholm. Förra säsongen var det några bra besök och det går att utveckla."

Per tycker att Kungsberget borde utvecklas mer, inte minst på sommaren. "Kungsberget har goda möjligheter för sommarturism, men det satsar man inte på. På bergets topp finns en stor källa som skulle kunna bli en bassäng där man kan ha Sveriges högsta playa. Där skulle man kunna ha en läcker servering med lokal mat. De har 250 000 besökare på vintern men få bor kvar. Det domineras av dagsturister som äter på vägen. Det är lite pengar som hamnar i området."

Per tycker att det är "viktigt att arbeta med det genuina, det speciella för området. Det typiska är stora skogar kombinerat med öppen bearbetad natur, ingen sly, vilda djur som bäver, björn, varg och lo. Det ska vi sälja mer på. Det finns ett intresse för detta från utländska resebyråer för utländska turister. Vi har utländska turister nu, men de kräver mat. Och eftersom vi inte har en restaurang får vi bjuda in dem som gäster i vårt hem. Vi gestaltar borden lokalt med löv och stenar för att skapa känsla."

Men det räcker inte med maten, menar han. "Konst, konsthantverk och annan lokal kultur behöver också utvecklas. Det finns en del i Gästrikland, men mer behövs. Vi behöver lyfta fram det som finns i bättre lokaler. Nu samarbetar flera konstnärer med olika loppis, och det ger fel intryck."

Gävleborg är ointressant som varumärke, säger Per. "Gästrikland kan vara intressant, men än viktigare är Kungsberget och Ockelbo. De är starkare och kan utvecklas mer. Norrland är ett viktigt varumärke, särskilt på den utländska marknaden och i Mälardalen, och det borde vi använda mer. Vi måste bli bättre på att få turisterna att känna sig speciella. Folk har svårt att bjuda till nu. De tar inte emot turisterna bra. I regionen finns störst arbetslöshet i landet. Ge alla arbetslösa en utbildning i turism, så att de förstår vikten av det och kan bete sig vettigare mot turisterna. Se till att de får en positiv bild av turismen. Utbilda lokalbefolkningen i turistbemötande. När man kommer in på mänga ställen i regionen så granskas turisten från topp till tå med en ifrågasättande blick. Man granskas istället för att välkomnas. Turistbemötandet behöver utvecklas."

Hälsingeleden

En personlig erfarenhet kan jag berätta om från vår sommarstuga i Hälsingland. Den ligger precis vid Hälsingeleden, och det är ungefär en dagsetapp från Bollnäs till vår stuga. Vandrarna kommer upp till oss vid middagstid. Nästan varje sommar kommer det några tyska grupper, ofta familjer med barn. De ser förvirrade ut och undrar var man kan äta. När vi då savar att det är 8 kilometer till närmaste butik eller servering, blir de förvånade, irriterade och stundtals mycket upprörda. De konstaterar att de fått information i Tyskland om leden, utan att det finns någon varning om att det inte går att äta.

När vi då kan berätta att de under de kommande två eller tre dygnen, beroende på hur fort de går, kommer att befinna sig i djupa skogar mer eller mindre helt utan bebyggelse, blir de än mer förvånade och arga. "Tänker ni ta livet av oss" är en fråga vi fått många gånger. För uppenbart är många av dessa vandrare vana vid leder på kontinenten, där det alltid finns service och platser att äta eller bo på.

I Sverige är det sällan som man kan bo eller äta efter dessa leder, men i flertalet andra länder är det en självklarhet att denna service finns. Ofta är det lantbrukare efter vägarna som har rum för dem som vandrar, men man har också service med måltider, tvätt av kläder, torkning av kläder etc. Man kan också få sin utrustning transporterad och sliper släpa på tält och allt. Det tar någon annan hand om och man kan på många håll även få tältet uppslaget och lägerelden tänd tills man anländer till etappmålet för dagen.

Check your answer